RÄDD FÖR ATT TRÄFFA DEJ

Igår så fick jag då ett nytt meddelande från dej på msn.
Men vad handlade det om då ??
Jo, att jag skulle hämta mina möbler... hur kul e den då ?!
Trodde först att det var en ursäkt till att du skulle börja prata med mej, men det var bara det.
Du frågade inte ens hur jag mådde! Det var jag som fick fråga dej för att du skulle fråga mej... Ghaaa! jag blir tokig på detta!
Vad har jag gjort mot dej ??
Ingenting!!!
Jag har gjort allt rätt man bara kan göra, till och med fööör mycket och ändå så får man skit tillbaka!

Men om jag nu skall hämta mina möbler så betyder det att jag eventuellt måste få träffa dej.
Jag är rädd för att träffa dej.
Rädd för hur mina känslor kommer att reagera och rädd för hur du kommer att vara mot mej.
Vi får se hur det går.

Än en gång, jag tror faktiskt att jag fortfarande tycker om dej, väldigt mycket.
Svårt att säga om jag fortfarande älskar dej eftersom vi inte haft kontakt på över 2 månader! Men jag tycker faktiskt om dej...

KOM ÄNGLAR

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära
dom gick där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
-jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

"Kom Änglar" av Lars Winnerbäck

ETT HEJ

Fick ett hej igår på msn!!! Tyvärr var jag inte vid datorn igår på hela dagen och jag såg det inte förrän nu på morgonen när jag kom till jobbet.
Men jag blev förvånad... du har tänkt på mej, du ville prata med mej... eller ??
Hjärtat slår lite fortare på mej nu.
Hoppas bara inte att du tror att jag ignorerade dej för att jag inte svarade. Men samtidigt, vad gör det om du tror det...!? Du har ju ignorerat mej i snart 2 månader så det kanske bara var bra.

Skickade iväg tre frågor till min spåtant också (jag vet.... men jag tror faktiskt på sådant) som jag också fått svar på nu.
Här är mina frågor och svaren jag fick:

1. Jag och X har tidigare haft en relation, finns det någon chans att vi kan försöka igen??
Svar: Ja, det verkar så, ni verkar bli tillsammans igen.

2. Har X, några som helst känslor kvar för mig??
Svar: Han tänker genom vad han känner för dig, behöver reda ut det. lite rädd är han för ett eventuellt förhållande med dig. Han verkar vara på sin vakt.

3. Jag har varit mycket deprimerad den senaste tiden, ser det ljusare ut (känslomässigt sett) framöver ??
Svar: Känslomässig börjar en bättre period i januari 2009. Maj 2009 kan innebära oro igen, men när månaden har gått över inser du att du har oroat dig i onödan.

Ett litet ljust hopp har gått upp för mig nu. Egentligen borde jag glömma dig totalt för du är inte någon bra person för mig, men jag KAN ju inte glömma dig och JAG VILL ju ha dig tillbaka.
Jag VILL ge oss en andra chans!

SAKNAR DEJ

Kan inte låta bli att inte sakna dig.
Jag vill komma över dig, jag vill glömma dig, jag vill gå vidare.
Men vad jag än gör så finns du där ändå i tanken och i hjärtat.
Varför skall det vara så svårt att gå vidare?
Det är ju dig jag vill ha...

Det är snart två månader sedan som du bara vände ryggen åt mig, utan att jag ens gjort dig något.
Två månader som jag inte hört ett ljud från dig.
Det känns tomt, kallt och ensamt.

Varför ??

PLÅGSAMMA MINNEN

Minnesbilderna av tiden kring dig dyker fortfarande upp. Inte lika ofta som innan och de varar inte lika länge, men de dyker upp. Blixtrande korta ögonblick av lycka, förvirring, förvissning och förälskelse men mest ren, skär och äkta kärlek. Minnena gör mig tokig, jag vill inte längre vara kvar i min egen kropp, jag vill kasta något ömtåligt i golvet och bara försvinna. Är det möjligt att hitta ett svart hål som man kan krypa in i när det behövs?

Har så svårt att förstå vad som gick snett. Vad är det för fel med mig? Vad gör jag för fel som någon annan gör bättre? Jag älskar dig, jag ställer upp för dig, jag gör allt för dig. Lagar middag, tvättar, städar... listan kan göras lång.
Hur kan man välja att frångå ett liv med trygghet? Ett liv tillsammans med en person som du vet att du kan lita på, en person som du vet finns där för dig genom lycka och svårigheter!?

Minnena dras tillbaka till tiden för ett år sedan. Då du kom in i mitt liv utan att ens be om det. Jag var inte redo, men du förtrollade mig. Vi hade kul ihop, vi gjorde allt ihop. Det var du och jag och det skulle bli du och jag för evigt. Du satte ord på vår kärlek och du ville ha en framtid med mig. Det var vad du sa.
Du bröt ditt löfte ganska fort. Du ville inte ens försöka, ville inte ens kämpa för att det skulle bli bättre, vilket det hade blivit. Hur kan man ge upp så lätt??
Jag är inte bara sårad, jag är också lurad och jag är också en av dom. Dom som varit med om dig och dina förtrollningar förut.
Nu har du säkert en ny, en som tids nog kommer att falla i samma djupa gropar som vi andra har gjort. Det är sjukt plågsamt och sorgligt att höra hur man kan spela så känslofull men ändå vara så känslokall som du faktiskt är när det väl gäller.

Du vill leva ditt liv och sen om du förstör andras på vägen skiter du fullständigt i. Du lämnade mig ensam i tragiska och känslomässiga händelser utan att ens visa en enda tanke... Hur tror du det känns? Vi skulle ju vara vänner ialla fall. Men en vän bryr sig och en vän hör av sig. Speciellt om man har något som varit gemensamt, hur svårt och jobbigt det än må vara.
Så mycket som man har gjort för dig, ställt upp för dig och gett dig så kan du inte ens visa minsta lilla gnutta omtanke. Så sjukt känslokallt!

En sak till; missbruka aldrig ordet Älska!
För som sagt när något försvinner ur ens liv, som man ens inte visste fanns, så gör det fruktansvärt ont!