DUMMA TANKAR

Ja, då var det avklarat.
Var så sjukt nervös innan, men när du väl öppnade dörren och betedde dig som vanligt så sjönk nervositeten och jag blev lugn.
Försökte bete mej som om jag vore hur glad som helst och helt obrydd, låtsades som om ingenting hade hänt.
Kände knappt igen mej hemma hos dej.
Renoverat som sjutton, men det var fint, riktigt fint!

När jag åkte därifrån kändes det som en stor lättnad.
Ändå hade man en massa tankar som virvlade runt.
En saknad infann sig definitivt, men inga tårar, som tur var.
Men f*n alltså, du finns fortfarande i hjärtat och skulle nånting ändra på sig så kommer jag att falla med en gång, jag känner på mej det.
Jag borde inte falla för dej och jag borde egentligen hata dej och aldrig mer veta av dej. Du är en riktig skitstövel och den känslokallaste människan jag träffat! Ändå sitter jag med en förväntning på att du kommer att höra av dej...
Det är farligt!

Nu har du även tagit bort blocken på msn... Hum, vad har hänt med dina tankar här då??
Jaja, jag tänker då inte kontakta dej nu iallafall.